idakanske

en liten tripp tillbaka i tiden. vi kommer nog alla i håg när vi var sisådär 15 år. de flesta va väl ute o söp eller kanske till och med rökte på (omg!) eller kanske satt hemma i soffan och hade fredagsmys med familjen!
men inte jag ! de va såhär: jag o min kära mor och bror va på ikea och strosade runt när jag helt plötsligt tappar bort dom! såklart blir jag lite skrajsen och kanske en gnutta nervös.men cool som är visar jag de ju såklart inte för omgivningen utan jag sätter mig i en soffa och försöker hålla mig för gråt. o då hör jag plötsligt "kan ida komma till mattavdelningen där din familj väntar". vilken lättnad! men jag måste ju hålla kvar min gangsterstil och sitta kvar lite så att ingen förstår att de är jag som är ida..

slut!